Martina

sakta men säkert försvinner nervositeten.
fram kommer saknad, det jag försöker glömma.
men imorgon gäller det och jag kan inte tänka på annat.
jag borde ringa, bara för att slippa tänka på det imorgon.
jag vågar inte, jag fegar.
du ska veta att du betyder för mej, möjligtvis mer än jag, för dej.
det är inget jag bryr mej om just nu, jag ser förbi det.
dagen kanske kommer då jag betyder lika mycket för dej.
jag slutar aldrig hoppas på det.
nu hägrar en tallrik fil för att sedan mysa under varma täcket.
jag hoppas på mirakel imorgon, att all nervositet har försvunnit och att allt går som planerat.
god natt.


miss you dear, come home?