Martina

Jag skulle behöva dej nu, för du är den enda som jag kan prata med just nu.
Fast ändå kan jag inte prata med dej, för du är i USA och har roligt.
Jag hade ganska roligt igår, idag, efter det där, så insåg jag att jag verkligen inte hade så roligt igår.
Kom hem nu, Moa, jag behöver dej mer än någonsin!

Uppriven innuti, ärrad, igen. Jag borde inte bry mej, men hur ska jag kunna låta bli? Jag trodde du visste vad jag gick igenom. Vi har diskuterat och jag sa som det var, så nu får jag tid för mej själv, för att försöka glömma alltihopa. Hur ska det gå? Fast jag tycker att det är synd, du och jag liksom, att det ska behöva bli såhär. Även om du tror att jag hatar dej, så gör jag inte det, men klandra mej inte för känslan av besvikelse.