Martina

Hemma, efter en hård dag. Haha.
Näst  sista passet imorgon, det känns jävligt bra!
Nu ska jag plugga lite teori, packa sen sova, jag har nämligen öppning imorgon..


Jag tänker på dej ofta, men vet inte vad jag ska göra.
Jag kan inte göra något ogjort, inte du heller.
Jag kan inte heller få mej för att ta kontakten.
För just nu känns allting så dumt.
Jag blir boven i dramat, för det är jag som är besviken.
Det är även jag som måste ställa allt till rätta..
Genom att glömma.
Det är inte enkelt, ska du veta.
Jag försöker verkligen, för jag tycker så mycket om dej.
Samtidigt brottas jag med känslan av ensamhet och ångest.
Ångest över vad jag gjort och inte gjort.
Jag ska försöka ännu lite hårdare, att glömma.
För jag älskar faktiskt dej, jag vill vara den,
som står vid din sida, när alla andra sviker.
Jag vill vara den, som du känner dej trygg med.
Och jag vill framför allt vara din vän, som du alltid kan prata med.
Detta blev långt, mycket längre än jag från början tänkt mej.
Du kanske inte har läst enda hit, det förvånar mej inte.
Jag vill bara säga att jag älskar dej oavsett vad som händer.
Jag kan bara inte kontrollera mina känslor just nu,
och det är dumt att utsätta vår vänskap för det.
All kärlek till dej, jag vet att vi klarar detta, jag vet bara inte när.


Imorgon kommer Moa heeeeeeeeeeeem!
Dock får jag inte träffa henne förrän på lördag,
men då jävlar ska vi ses, och snart, snart far vi!
Jag älskar dej, Moamin<3


Evig kärlek faller aldrig i glömska.