Martina

I found my self and ran away.

Det är vissa gånger, då jag bara vill lägga mej ner.
Det är då jag funderar, djupt.
När mörkret ligger tätt, då tänker jag.
Jag tänker hela tiden på dej.

Jag ser och inser hur fel det är.
Varför slutar det alltid såhär ?
Jag vill förstå att det bara är påhitt.
Men jag ser för mycket för att tro att det är fel.
Nej, nu ser vi svart/vitt.
Gråter för det jag inte har,
det jag önskar mej mest av allt nu.


Saknar.. <3